loina

Igår var det alltså dags. Klockan två steg jag och Maria av tåget i Köpenhamn. Vi spatserade på Ströget, kollade lite affärer, käkade god pizza på vad som måste vara världens minsta pizzeria, beundrade ljusen utanför Tivoli och tittade på en gigantisk pingisboll (som visade sig vara ett jordklot när de tände den) på Rådhusplatsen med anledning av den därande miljösaken.
Vid fyra tyckte vi det var dags att dra oss mot Valby-hallen. Det var dock något som var lättare sagt än gjort. Efter många om och men lyckades vi få reda på att man var tvungen att åka tåg dit. Vi letade upp rätt S-tåg och lyckades till och med köpa biljetter själva. Efter en tågresa på 7 minuter klev vi av i Valby. Skabbigare ställe får man nog leta efter. Där kan fan bara bo massa trailer-trash där. Det enda vi såg var inhägnade områden med massa husvagnar där folk bodde. Där låg massa skit och skrot på marken och nån hund skällde som fan. Kan ju säga att jag var väldigt glad att jag inte gick själv på den lilla smala, mörka gången som ledde till konserthallen. Riktigt skumt var där. Nåja...lite i fem var vi äntligen framme vid kön. Jag var övertygad om att vi typ skulle vara sist på plats då eftersom insläppet var kl 18. Men inte då! Vi hamnade skitlångt fram i kön och jag blev glad. Vi kom i precis lagom tid för en stund senare var tydligen kön skitlång. Therese och Nina ringde och joinade oss sedan där framme. Ska försöka att inte stereotypisera danskar för mycket nu, men fy fan vad de kan röka och dricka! Varenda dansk hade en cigg i handen och väldigt många som var runt omkring oss i kön stod och hällde i sig massa öl, cider och sprit. Det var framförallt ett gäng framför oss som partajade rejält. De hade en liten förstärkare med sig och spelade gamla BSB-dängor som uppvärmning. Det var visserligen enbart positivt. Mer jobbigt var att de blev så jäkla fulla. Svär att de tömde minst två vodkaflaskor. Dessutom verkade en snubbe där fastna för Maria hehe. Han envisades dock med att tro att hon var från Polen för hon hade sin pälsmässa på sig haha. Efter 1 timme och 40 minuters köande släppte de in oss en halvtimme för sent. Då var vi rejält frusna kan jag berätta, men det skulle dock komma att ändras snabbt...
Valby-hallen visade sig vara en gammal idrottssal som fick Korsavadshallen att framstå som überfräsch och modern. Kändes lite mysko att de skulle spela där måste jag säga. Vi tog snabbt som fanken plats så långt fram vi bara kunde och vi kom faktiskt nästan ända fram. Är kass på att uppskatta längd, men det kan nog inte ha varit mycket mer än 5 meter fram till Nick & Co (!!!). Där fick vi sedan stå och vänta i två timmar innan konserten började. De hade riktat enorma strålkastare på publiken av någon anledning så när folket började packa ihop sig blev det snabbt varmt där inne. Vi pratar alltså inte lite varmt nu. Det var så in i helvetes varmt för att uttrycka det milt. Har nog aldrig blivit så svettig på Friskis någonsin som jag blev igår. Då och då kom det små pustar av kall luft som man fick suga i sig för att inte bli knäpp i huvudet. Vakterna delade ut små glas med vatten och det var tur vi fick tag i några vi kunde dela på annars hade vi säkert tuppat av allihop hehe.
Nu till konserten… Jag har ju sagt att jag skulle göra vad som helst för att få gå på en konsert med boysen på den tiden de var som störst och jag gillade dem som mest. Gårdagen är nog det närmsta jag någonsin kommer att komma den önskan. Det var bra tryck, vi stod långt fram, tjejer svimmare och grät runt omkring oss, showen var grymt bra och stämningen var helt perfekt. Hade jag bara haft ”Nick” skrivet i pannan och ”BSB” på kinderna hade allt klaffat hehe. Nu ska jag i alla fall ändra min önskan till att jag någon gång ska få va med om detta igen. Så måste det bli helt enkelt.
Efter nästan två timmars sjungande, skrikande, rumpskak, fotande, dreglande, filmande och total lycka var det dock över och få blev nog mer ledsna över det än jag hehe. Jag blir alltid så deprimerad efteråt för varje gång är jag helt övertygad om att jag aldrig kommer få se dem igen. De är ju urgamla nu och vad som helst kan hända… jag tyckte mig till och med se början till flint på Brian hehe och då är det illa.
Nu ska jag poängtera att jag givetvis inser hur stört allt detta låter. Jag är 25, inte 14, jag vet. Men ge mig några dagar så kommer jag nog över det haha.

Efteråt sprang vi till tåget och väl på stationen fräschade vi upp oss och köpte lite färdkost till hemfärden. Klockan tolv var vi i Malmö och när de andra hoppade på tåget till Ystad tog jag en taxi till Lund. Chauffören körde i 140 hem och vid ett tillfälle körde han om en bil på höger sida =S Vet inte hur många gånger jag skrek ”Jag döööör” (av lycka givetvis) under konserten, men i det ögonblicket trodde jag nästan att jag skulle göra det på riktigt. Men ja, hade så nu varit fallet så hade jag åtminstone haft ett perfekt avslut på mitt lilla nördiga liv…


 (som vanligt får ni klicka på bilderna för att få dem större)

Pingisbollen
  

  

  

  

  

  





Min man!  =D


Inte den bästa låten eller det flashigaste numret, men väl den enda jag lyckades filma hela av...