loina

Jul och nyår 2008 är historia och jag är tillbaka i Lund igen. Lite i fem hoppade jag och Carro på bussen, vilket vi bittert fick ångra. Vi hade mycket packning och satte den i mitten av bussen eftersom hyllorna uppe i taket på de nya bussarna är så trånga att inte ens min necessär hade fått plats där.
Så fort vi satt ner packningen går det på några typer som verkar tro att hela världen kretsar kring dem och deras fula barn. Givetvis hade de en barnvagn som de var TVUNGNA att sätta EXAKT där vi satt våra väskor och innan vi hann flytta på dem började kärringjäveln att gnälla på oss. Den lilla plats som sen blev över bredvid vagnen var de jävligt snabba att sätta SINA väskor på! Vissa har fan inget vett... Sen satt jag och Carro där med väskor upp till hakan och gnällde sådär lagom högt om 'folk med barn' och hela köret.
Få saker kan reta upp mig så mycket som föräldrar (mor- och farföräldrar också för den delen) som blir helt jävla vridna i huvudet när ungarna ploppar ut och som inte har någon som helst förståelse för att det finns människor som ger blanka fan i deras ungar och deras behov!
Människor som vill kunna gå på restaurang eller åka tåg och buss utan att ha en snorboll skrikandes bredvid sig, som vill kunna ta en fika utan att behöva slunga sig mellan gigantiska barnvagnar för att överhuvudtaget komma in på caféet och människor som varken tycker det är 'vackert' eller 'naturligt' att behöva vara omringade av mammor som inte vill täcka över sina sprängfyllda mjölktuttar när de ammar.
I Tomelilla blev det som tur var ledigt längst bak så då hoppade vi dit och drog med oss Truls som satt lite bakom oss med sin megaryggsäck fylld med verktyg. Han bjöd bort sina polkagriskäppar och ekologiska hallonkarameller som han fått i julklapp. Sakta men säkert glömde vi bort misären och rätt som det var så var vi framme vid Universitetssjukhuset och jag sprang vidare till 137:an som tog mig hem.