loina

För att ni ska förstå att jag har ett liv utanför chokladhavredryck och gamla pennskrin tänkte jag redogöra för helgen.
I fredags grillades det tonfiskburgare för fulla muggar i köket. Thomas och Mattias joinade sedan på Pub Vildanden - vi får ju passa på och njuta av stället medan det finns kvar. Där snackades det som vanligt snusk och nu vet jag vem som inte bangar Maud Olofsson och vem som gärna oljar in ett par kvinnobröst haha. Tack för det.

I går startade jag dagen med kaffe på Café d’Italia med Svinssen och Helle. Efteråt gick vi en snabb sväng på stan där vi bland annat tittade på mupparna som sprang Lundaloppet och såg till att Helle köpte sitt första par pumps. När affärerna stängde började vi vår jakt på en bra sushirestaurang eftersom Ikizukuri inte finns kvar längre. Valet föll på Sushi 2 go som ligger typ tio kilometer utanför stan. Trots detta så traskade vi tappert dit och fick tag i käket. Väl på Vildanden krängde vi sushin tillsammans med ett glas vitt. Efteråt tog jag fram min diktatorsida och bestämde att vi skulle åka rullskridskor i korridoren. Helle och Maria var lite tveksamma, men de gjorde snällt som jag sa och åkte några varv till pakistaniernas stora förtjusning.
Något annat damerna var tveksamma till var vår efterrätt. Vi tänkte göra pannkakor med smält choklad på, men det hela slutade med att det blev någon form av bakelse innehållandes mer choklad än pannkaka och som dessutom var så söt att mitt sockerbehov blev stillat för åtminstone hela den kommande veckan. När vi var klara med att beklaga oss över den misslyckade efterrätten var det så dags för kvällens höjdpunkt, nämligen pingisturneringen.
Efter många om och men fick vi gjort ett spelschema som fungerade hyfsat bra. Alla mötte alla tre gånger, och de två med flest segrar gick till final. Vi spelade så att svetten droppade, och till slut stod jag och Svinssen i final. Kan ni gissa vem som vann finalen? Jajamensan; det var ingen mindre än Gröstorps gamla klubbmästarinna!!
En av tjusningen med att ha en egen pingisturnering är att man kan hitta på regler lite efterhand. Så när jag äntligen stod som segrare tog jag tillfället i akt och bestämde att förloraren, det vill säga Helena, måste gå ner på knä, överräcka vandringspokalen till vinnaren och samtidigt sjunga ”The world’s greatest” med R.Kelly i segrarens ära. Och så blev det. Med lite tvång fick jag ner henne på knä, men sången stämde hon in i så gott som frivilligt. Jag var dessutom så glad åt min seger så jag fann mig själv utföra någon form av segerdans. Den vet jag dock inte om det ska vara obligatorisk…
Det är inte heller bestämt hur ofta pingisturneringen ska hållas, men jag kommer att försöka se till att det inte blir allt för sällan. Vi diskuterade även möjligheten att livesända den via webcam nästa gång om någon med pingisintresse skulle vilja kolla. Ni kan ju anmäla ert intresse isåfall så vi vet...