loina

I vanligt fall skulle jag förmodligen inleda med att klaga på hur jävla svitt jag blir i sånt här väder. Jag vågar liksom aldrig lita på att det faktiskt ÄR varmt ute så jag tar på mig alldeles för mycket kläder. MEN, efter att ha upplevt påskaftonens fruktansvärda kyla (vad fan hände där egentligen?) så försöker jag tänka positivt istället. Som till exempel; det bruna, småtråkiga Klostergården vi flyttade till i januari har förvandlats till en übergrön och mysig plats med miljontals innergårdar där folk grillar och solar medan kidsen kickar boll och föräldrarna skriker till dem då och då från balkongerna. Vi har tyvärr områdets näst fulaste innergård, så min kvällssyssla är att gå runt bland alla andra gårdar och önska att det var vår. Förklaringen är förstås att de fina gårdarna tillhör bostadsrättsföreningar, men det bortser jag från. Det slog mig häromdagen att det faktiskt är ett bilfritt område också, vilket bidrar till att det är så mysigt att gå runt här. BILDTAJM!

       

Så till dagens äventyr. Jag hoppade på min rostiga hoj för ett tag sedan och cyklade längs Höje å där jag brukar gå ibland. Jag upptäckte till min stora förskräckelse att där numera går runt lösa hästar och betar och bajsar. Ett av världens mest opålitliga djur. Tack för det bonnajävel, var ska jag nu promenera? Där är ju fint att gå liksom..
Jag cyklade förbi dem i en jäkla fart, samtidigt som jag givetvis dokumenterade dem med kameran. Anyway...som ni nog vet har jag fått en extrem hang up på att att hitta St Lars begravningsplats. Det fanns ett reportage i Sydsvenskan om den i söndags, och där hade de en liten karta. Så när jag återhämtat mig från hästchocken vände jag det rostiga styret mot St Lars och därefter hamnade jag ute längs stora vägen mot Malmö på nån cykelstig. Visste att gravplatsen ska ligga intill Flackarps mölla, så när jag såg den där saken som snurrar runt på möllorna (vingarna?) långt där borta trampade jag som aldrig förr. Och mycket riktigt låg den där. Med rostiga grindar, en fin allé av någon slags träd, lagom högt gräs och gassande eftermiddagssol var där faktiskt riktigt mysigt. Sjukt nöjd var jag. Jag gick runt där i min ensamhet, fotade lite och cyklade sedan hem i den mest djävulska motvind ni kan tänka er. BILDTAJM!