loina

I vanligt fall skulle jag förmodligen inleda med att klaga på hur jävla svitt jag blir i sånt här väder. Jag vågar liksom aldrig lita på att det faktiskt ÄR varmt ute så jag tar på mig alldeles för mycket kläder. MEN, efter att ha upplevt påskaftonens fruktansvärda kyla (vad fan hände där egentligen?) så försöker jag tänka positivt istället. Som till exempel; det bruna, småtråkiga Klostergården vi flyttade till i januari har förvandlats till en übergrön och mysig plats med miljontals innergårdar där folk grillar och solar medan kidsen kickar boll och föräldrarna skriker till dem då och då från balkongerna. Vi har tyvärr områdets näst fulaste innergård, så min kvällssyssla är att gå runt bland alla andra gårdar och önska att det var vår. Förklaringen är förstås att de fina gårdarna tillhör bostadsrättsföreningar, men det bortser jag från. Det slog mig häromdagen att det faktiskt är ett bilfritt område också, vilket bidrar till att det är så mysigt att gå runt här. BILDTAJM!

       

Så till dagens äventyr. Jag hoppade på min rostiga hoj för ett tag sedan och cyklade längs Höje å där jag brukar gå ibland. Jag upptäckte till min stora förskräckelse att där numera går runt lösa hästar och betar och bajsar. Ett av världens mest opålitliga djur. Tack för det bonnajävel, var ska jag nu promenera? Där är ju fint att gå liksom..
Jag cyklade förbi dem i en jäkla fart, samtidigt som jag givetvis dokumenterade dem med kameran. Anyway...som ni nog vet har jag fått en extrem hang up på att att hitta St Lars begravningsplats. Det fanns ett reportage i Sydsvenskan om den i söndags, och där hade de en liten karta. Så när jag återhämtat mig från hästchocken vände jag det rostiga styret mot St Lars och därefter hamnade jag ute längs stora vägen mot Malmö på nån cykelstig. Visste att gravplatsen ska ligga intill Flackarps mölla, så när jag såg den där saken som snurrar runt på möllorna (vingarna?) långt där borta trampade jag som aldrig förr. Och mycket riktigt låg den där. Med rostiga grindar, en fin allé av någon slags träd, lagom högt gräs och gassande eftermiddagssol var där faktiskt riktigt mysigt. Sjukt nöjd var jag. Jag gick runt där i min ensamhet, fotade lite och cyklade sedan hem i den mest djävulska motvind ni kan tänka er. BILDTAJM!

                

Made in Klostergården

En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem..

Så fin.
http://www.youtube.com/watch?v=gwFYUZn-g6Y

Helgen har till stor del präglats av möbelletande. Jag ÄLSKAR att kolla på möbler och har sett fram emot den här dagen då man ska få inreda en lägenhet (och inte ett korridorsrum) hur länge som helst. Till mina föreställningar om detta möbelletande har dock hört en obegränsad budget samt obegränsad tillgång till en bil. I verkligheten har jag varken det ena eller det andra, vilket försvårar processen oerhört.
I fredags blev det tåg till Malmö och vad som måste vara den mest skumma EM-affären i Sverige. I går lyckades jag locka hit mina föräldrar som körde oss till Mio, den andra EM-affären i Malmö (finns två) samt Bolagret. Tyvärr hjälpte det inte så mycket. Den perfekta soffan till det överkomliga priset finns uppenbarligen inte. Inte hos EM-möbler, Mio eller Bolagret i alla fall. Har inte varit på IKEA ännu, men där vet jag att den inte finns. Fick dock precis ett mail om att de har extrapris på Billy så nu vill jag dit innan den 14e ändå. Därmed blir avsaknaden av en bil ett problem igen. En Billy på 202x80 cm är inget man tar på tågen och stadsbussarna direkt.
Men nu ska jag inte klaga mer på det. Idag har jag skippat möblerna och istället skrivit ut typ en miljon sidor åhörarkopior till föreläsningarna, lekt med lite pärlplattor och samtidigt följt fotbollen på Internet. Och lyssnat på musik under tiden förstås, det gör jag alltid. Till och med när jag tittar på tv.

För övrigt gläds jag med mina Marior och deras karlar för SM-Guldet samtidigt som jag sörjer med Carro och min egen karl. Som blivande mäklare ser jag det som mitt jobb att förbli objektiv..